Satt och funderade idag på hur de var när man var liten. Var allt verkligen så mycket enklare som vi säger? Ja de tror jag faktiskt. Vi hade ju liksom så många kompisar att leka med, vi kunde sysselsätta oss med docka i flera timmar. Vi hade fantasi som bara den. En chipspåse kunde räcka i flera dagar, i alla fall över hela helgen. Vi följde med mamma till affären och nästan alltid så tjatade man till sig något onödigt. Vi (jag i allafall) hade veckopeng, på kanske 25 kronor¿ ungefär? haha Och de sparade man så till slut hade man hur mycket pengar som helst, eller ja..? Man kunde vara tillsammans med 9 killar samtidigt utan att någon brydde sig. En puss på kinden var liksom AWESOME! haha Och man lekte mamma pappa och barn. Blev man sårad var de typ för att bästa kompisen inte kunde följa med hem efter skolan. Man sminkade sig inte, utan såg ut som man gjorde, mamma/pappa valde kläder..

Allt är liksom tvärtemot nu när man är "tonåring" Vi gör typ ingenting på fritiden, sitter vid datan  och loodar, bloggar osv.Smsar för att vi är för feg för att ringa och fråga om man ska hitta på nå. En chipspåse räcker max 1 timme. De är inte alls lika kul att följa mamma på ica, bara när man vet att man kan få nå i för sig :h Man får inte längre någon veckopeng, i stället månadspeng, som går åt första veckan, på bara onödiga saker som kläder fika och smink typ. Kärleken är bara jobbig, och frustrerande..Smsar man med någon annan kille när man har ett förhållande är man tydligen inte så populär hos den killen längre? Och att vara tjej och ha en killkompis, betyder ju bara en sak, och de är ju att dom håller på!? :O Vi tjejer (de flesta) går inte utanför dörren om vi inte fixat håret/sminkat oss.

Om de är så här när man är tonåring, hur är de då när man är vuxen? Går de tillbaka till barndomen, kan man visa sig utan smink, kan vi spara chipspåsen i över 1 timme, kan vi förstå att kärleken inte är så jobbig? Antar att de bara är att vänta och se.